Mälaren var efter istiden en havsvik med saltvatten. Dess avsnörning från havet påbörjades någon gång på 900-talet, och någon gång under 1200-talet räknar man med att den slutligt blev en insjö med sötvatten i.

1999 gjordes en paleolimnologisk undersökning av Björkfjärden i Mälaren, dvs man tog upp en knapp meter lång sedimentpropp från botten och analysera den. Då tittade man på innehållet av kiselalger, pigment, fosfor, kol, kväve, pollen, bly och kolhaltig flygaska. De olika sedimentlagren daterades och på så sätt beräknade man att sedimentproppen gick ca 1000 år bakåt i tiden, till ca 1000 år AD.

Framförallt blyanalyserna ger intressanta resultat.  Man kan se en tidig, kraftig ökning av blyhalten i sedimenten, som troligen härrör från inflöden av föroreningsbly i Mälaren i samband med gruvornas tillkomst i Bergslagen på 1000-1500 talen. Fosforanalyserna är inte helt enkla att tolka.

Sammantaget visar undersökningen att Mälaren har varit starkt påverkad av mänsklig aktivitet ända sedan innan den blev en sötvattensinsjö.

Här kan du ladda ner rapporten från 1999 av Ingemar Renberg> Näringstillståndet i Södra Björkfjärden, Mälaren, under tusen år